Middag nr: 55
Kockar: Magnus & Peter
Plats: Magnus
Så var det då äntligen dags för middag nummer 55 och uppstart av den tionde rundan. Under middagen skålades det för många Karin, framför allt för Karin Fransson som stod för två av recepten.
Till förrätt serverades en Vanilj- och rödvinskaramelliserad lök-tarte tatin med getostkräm. Receptet är hämtat ur Karin Franssons sju årstider. Till detta avnjöts Barbera d'Asti (12328)tillverkad av självaste IFK-legenden Nils Liedholm.
Varmrätten utgjordes av Rödspätta med brynt ansjovis-och vitlökssmör, rostade vitlöksklyftor, stekta kantareller och fänkål. Receptet är hämtat ur fiskkokboken Ät mej. I glasen fortsatte vi med Barbera d'Asti.
Slutligen serverades en Yoghurtbavaroise med pistaschpesto. Även detta recept från Sju årstider.
Magnus kommentarer
Den 10:e rundan öppnade vi i mitt tycke mycket bra. Lök-tarten tillsammans med lite lufttorkad skinka och len getostkräm är en riktig höjdare. Mycket trevlig förrätt som kan förberedas helt i förväg.
Till huvudrätten hade vi fått tag på riktigt fin fisk och förväntningarna var därför på topp. Resultatet svarade tyvärr inte riktigt upp. Möjligen överkokade vi fisken något. Vi avslutade med en enkel elegant bavaroise. Smaker av julkryddor såsom kanel var något överraskande men långt ifrån oangenäma.
Betyg: 5/3/4
Johans kommentarer
En spännande förrätt på löktarte, lufttorkad skinka och en underbar getostkräm startade denna kväll. En av de godaste förrätter jag ätit och till detta ett väldigt gott vin.
Till huvudrätt så serverarades en rödspätta tillsammans med diverse tillbehör. Tyvärr så var den troligtvis som Magnus nämner något överkokt. Trots de goda smakerna från fänkål och rostade vitlöksklyftor så lyfter inte varmrätten.
Yoghurtbavaroise med pistaschpesto föll mig i smaken. Trevlig avslutning på middagen.
Betyg: 5/3-/4
Peters kommentarer
Vi verkar alla varit lika lyriska över förrätten. Först tyckte jag visserligen smakerna var för mesiga, men redan med andra tuggan var jag såld. Det är de milda smakerna i kombination som är grejen, och att anrättningen är vacker att se på. Fullträff, helt klart.
Rödspättan blev en besvikelse och det är inte helt uppenbart vad som gick fel. Att vi kokade fisken, istället för att steka den, är en del av förklaringen. (Vi hade helt enkelt inte nog med pannor för att steka dasslocken till spättor samtidigt.) Resultatet blev en smaklös plattfisk med trist konsistens. De polska kantarellerna hade inte heller tillräckligt mycket smakade för att sätta fart på det hela. Det brynta smöret var behållningen smakmässigt, men kunde inte rädda rätten som helhet.
Vinet passade utmärkt genom hela måltiden. Det var aningen tunt för att bli en av mina favoriter, men inget snack om att det var ett bra val med tanke på maten som serverades.
Bavaroisen och den söta, basilikadoftande peston var en trevlig upplevelse, med len smak och konsistens. Lenheten passade bäst för smaklökarna medan käkmusklerna gärna hade jobbat lite hårdare. Sammanfattningsvis en bra avslutning på en riktig berg-och-dalbanetur till matupplevelse.
Betyg: 5/2/3
Jannes kommentarer
Med risk att bli tjatig måste jag ändå säga att förrätten var en riktig smakstart. Getostkrämen föll mig verkligen i smaken. Tillsammans med tarten och skinkan satt det som en smäck. Mycket gott - rekommenderas verkligen.
Huvudrätten var - tråkigt nog med tankte på de fina råvarorna - lite av ett bottennapp. Lite för mjuk i konsistensen och lite smaklös. Som Peter nämner; den hade förmodligen blivit bättre stekt. Kantareller, fänkål och vitlök är goda smakerna och det såg verkligen läckert ut, så det finns potential att lyckas vid ett annat tillfälle (vilket är anledningen till att jag ger den ett litet "+" bredvid tvåan i betyget). Vinet som följde med genom hela måltiden var mycket gott - rekommenderas.
Den snygga och goda efterrätten var en trevlig smakupplevelse. Möjligen något mastig i mitt tycke, men ändå en fin avslutning på middagen.
Betyg: 5/2+/3
